Superkvinnan m.m.
Ja i Lördgas fick jag träffa någon som jag inte sett på ett tag, eller på ett sätt kan jag väll säga alldrig på det sättet i alla fall. Morsan och Husse började förmiddagen med att göra upp eld ute, morsan borstade och klippte klorna på tanterna, Jag fick vara i fred från den aktiviteten hon årkade inte bråka med mig. Men det gjorde husse, jag stod i hundgården och talade högt och tydlig om att jag ville vara ute och grilla hamburgare med husse. Men han fick mig att vara tyst till slut, tanterna förklarade för mig att det är bäst för husfridens skull!
När hamburgarna som förövrigt såg goda ut var intagna så kom morsan arbetskamrat Carina ( Birks matte) till oss. Vi skulle ut på promenad visade det sig. Vi for efter skoterspåret på sörsidan av byn, fina spår tyckte både morsan och Carina! Morsan berättade för Carina om svårighterena hon i bland hade att få fast mig, framförallt om det kom skotrar välldigt snabbt och att morsan var orolig för att jag skulle bli påkörd. Inte en chans tänkte jag, de är ju rädda för mig har jag förstått, de får ju alltid så bråttom i från mig när jag jagar dem. Första gången det kom skoter gick det rätt bra, Carina fångade Zalsa och morsan mig. Men vid granodlingen där det är lite trångt hände något som fick mig att tappa fattningen totalt!
Det kom en skoter och morsan försökte ta mig men jag bara sprang runt och mot skotern, då kom superkvinnan Carina flygande genom luften och rätt på mig, jag försöktekrypa loss från hennes grepp, men hon höll i allt vad hon kunde, där låg vi, ni skulle sett skoterföraren vad han stirrade! Och ni skulle hört mig, morsan ropade håll fast släpp henne inte, och superkvinnan hon höll tills jag lugnade ner mig. Sedan klappade hon om mig, jag var mycket skeptisk till hennes omklappande. När nästa skoter kom så sprang jag direkt till morsan, vill inte vara med om den där superkvinnan igen. Morsan har muttrat om att Carina ska följa henne varje dag på promenad!
Nåja inte nog med det, i stället för at vända efter graodlingen tillbaka in mot byn så bestämde de sig för att gå till älven och över där och andra sidan tillbaka. När de passerat älvne så var snön annorlunda, det hade drivit mer så de var lösare skoterspår att gå på. Nåja vi fick oss en rejäl tur, vi var inte hemma föränn det blivit mörkt och morsan hon hade rejält ont i sin fot. Morsan skulle dessutom ha varit inne i stan och hämtat Elin från bussen när hon kom från shopping i Luleå kl 16, men husse fick kasta sig i bilen och hämta hem tjejerna.Carina "superkvinnan" höll på att missa middagen som skulle intas på en resturang inne i stan kl 17, vi var ute på skoterspåret till 16.15 ungefär. Nåja det löste sig till slut och Carina med make var på resturangen redan kl 17.10, en aning stressigt kan jag tänka mig. Morsan hade velat vara en fluga och fått sitta i bilen och hört henne och maken på vägen ;-)
Söndagen var en aning lugnare, morsan förkyld och ont i foten. Men en sparktur genom byn fick vi jag och tanterna och gissa vad? Tanterna hittade en ny kompost att äta ur! Morsan har varit så arg, folk slänger ut sina matrester bakom ladugårdar m.m. och tanterna hittar snabbt alla sådana ställen. På landet är folk inte så noga, här är det egna lagar och regler som gäller, det här var slängt bara ut på åkern bakom en ladugård, morsan fick kravla genom snön med mig och Zalsa i koppel, ni skulle hört morsan då Vera kikade fram bakom ladugården och sedan snabbt forsatte äta. Inget som barnen på hennes arbete skulle må bra av att lära sig, jag lovar, ingen annan heller. Jag gjorde alt för at morsan inte skulle ta sig dit så snabbt så tanterna han äta så myclet som möjligt, hängde i kopplet, försökte ta morsan vantar m.m. Team Work kallas det för.
Börjar synas på Nea företsen att hon ätit för mycket, hon kanske skulle börja fundera på sin kropps form, men lustigt är detta fenomen. Morsan klappar altlid henne så rart på magen och ler, mig känner hon på jämt och tycker att jag är liitee för rund och jag får då liite mindre mat. Hon skulle tänka på det, då kanske sladdarna skulle få vara i fred! Måste tacka Cissi som skickat en laddare åt morsan, jag har koll på den!
Hittade den här bilden på XI på hennes blogg och passade på att stjäla den. Jag är avundsjuk, va grejer hon har att tugga på? Här rensas det hela tiden, jag tror jag flyttar till dig Xi, va säger du Marie?
Här ser ni hur bra Trix har det uppe på soffan, det har jag inte lyckats med ännu, vardagsrummet är bannlyst område för oss hundar här i familjen, kanske kan flytta till dig Trix?
Måste berätta att i går och i dag är det riktigt synd om morsan, hon är sjuk, ordentligt sjuk säger hon. Jag tror henne inte och har gjort allt för att kolla hur mycket hon årkar i dag! I går kom hon hem från jobbet efter halva dagen och la sig och sov, inte riktigt likt henne. Hon hostar och kraxar och har ont i halsen och bakom skullder bladen, säger att hon ska ringa till doktorn, hon tror hon har lunginflamtion, har tydligen haft sådant förut. Hostar gör hon så ingen kan sova och i natt så hostade hon så hon kräktes. Stackars morsan, men jag ska se till så hon sanbbt tar sig på jobbet, kan ju vara lugnare för henne där än här hemma!
Ha det som man säger här i norr!
Greta
När hamburgarna som förövrigt såg goda ut var intagna så kom morsan arbetskamrat Carina ( Birks matte) till oss. Vi skulle ut på promenad visade det sig. Vi for efter skoterspåret på sörsidan av byn, fina spår tyckte både morsan och Carina! Morsan berättade för Carina om svårighterena hon i bland hade att få fast mig, framförallt om det kom skotrar välldigt snabbt och att morsan var orolig för att jag skulle bli påkörd. Inte en chans tänkte jag, de är ju rädda för mig har jag förstått, de får ju alltid så bråttom i från mig när jag jagar dem. Första gången det kom skoter gick det rätt bra, Carina fångade Zalsa och morsan mig. Men vid granodlingen där det är lite trångt hände något som fick mig att tappa fattningen totalt!
Det kom en skoter och morsan försökte ta mig men jag bara sprang runt och mot skotern, då kom superkvinnan Carina flygande genom luften och rätt på mig, jag försöktekrypa loss från hennes grepp, men hon höll i allt vad hon kunde, där låg vi, ni skulle sett skoterföraren vad han stirrade! Och ni skulle hört mig, morsan ropade håll fast släpp henne inte, och superkvinnan hon höll tills jag lugnade ner mig. Sedan klappade hon om mig, jag var mycket skeptisk till hennes omklappande. När nästa skoter kom så sprang jag direkt till morsan, vill inte vara med om den där superkvinnan igen. Morsan har muttrat om att Carina ska följa henne varje dag på promenad!
Nåja inte nog med det, i stället för at vända efter graodlingen tillbaka in mot byn så bestämde de sig för att gå till älven och över där och andra sidan tillbaka. När de passerat älvne så var snön annorlunda, det hade drivit mer så de var lösare skoterspår att gå på. Nåja vi fick oss en rejäl tur, vi var inte hemma föränn det blivit mörkt och morsan hon hade rejält ont i sin fot. Morsan skulle dessutom ha varit inne i stan och hämtat Elin från bussen när hon kom från shopping i Luleå kl 16, men husse fick kasta sig i bilen och hämta hem tjejerna.Carina "superkvinnan" höll på att missa middagen som skulle intas på en resturang inne i stan kl 17, vi var ute på skoterspåret till 16.15 ungefär. Nåja det löste sig till slut och Carina med make var på resturangen redan kl 17.10, en aning stressigt kan jag tänka mig. Morsan hade velat vara en fluga och fått sitta i bilen och hört henne och maken på vägen ;-)
Söndagen var en aning lugnare, morsan förkyld och ont i foten. Men en sparktur genom byn fick vi jag och tanterna och gissa vad? Tanterna hittade en ny kompost att äta ur! Morsan har varit så arg, folk slänger ut sina matrester bakom ladugårdar m.m. och tanterna hittar snabbt alla sådana ställen. På landet är folk inte så noga, här är det egna lagar och regler som gäller, det här var slängt bara ut på åkern bakom en ladugård, morsan fick kravla genom snön med mig och Zalsa i koppel, ni skulle hört morsan då Vera kikade fram bakom ladugården och sedan snabbt forsatte äta. Inget som barnen på hennes arbete skulle må bra av att lära sig, jag lovar, ingen annan heller. Jag gjorde alt för at morsan inte skulle ta sig dit så snabbt så tanterna han äta så myclet som möjligt, hängde i kopplet, försökte ta morsan vantar m.m. Team Work kallas det för.
Börjar synas på Nea företsen att hon ätit för mycket, hon kanske skulle börja fundera på sin kropps form, men lustigt är detta fenomen. Morsan klappar altlid henne så rart på magen och ler, mig känner hon på jämt och tycker att jag är liitee för rund och jag får då liite mindre mat. Hon skulle tänka på det, då kanske sladdarna skulle få vara i fred! Måste tacka Cissi som skickat en laddare åt morsan, jag har koll på den!
Hittade den här bilden på XI på hennes blogg och passade på att stjäla den. Jag är avundsjuk, va grejer hon har att tugga på? Här rensas det hela tiden, jag tror jag flyttar till dig Xi, va säger du Marie?
Här ser ni hur bra Trix har det uppe på soffan, det har jag inte lyckats med ännu, vardagsrummet är bannlyst område för oss hundar här i familjen, kanske kan flytta till dig Trix?
Måste berätta att i går och i dag är det riktigt synd om morsan, hon är sjuk, ordentligt sjuk säger hon. Jag tror henne inte och har gjort allt för att kolla hur mycket hon årkar i dag! I går kom hon hem från jobbet efter halva dagen och la sig och sov, inte riktigt likt henne. Hon hostar och kraxar och har ont i halsen och bakom skullder bladen, säger att hon ska ringa till doktorn, hon tror hon har lunginflamtion, har tydligen haft sådant förut. Hostar gör hon så ingen kan sova och i natt så hostade hon så hon kräktes. Stackars morsan, men jag ska se till så hon sanbbt tar sig på jobbet, kan ju vara lugnare för henne där än här hemma!
Ha det som man säger här i norr!
Greta
Kommentarer
Postat av: Cissi
Där ser du fördelen med att lyssna på morsan - då kommer ingen superkvinna flygandes asg
Se nu till att låta den här laddaren vara. Kan berätta en hemlighet: laddare mättar inte fniss
Stackars din morsa som är så dålig. Ge henne en nospuss från oss och var snäll mot henne!
Postat av: Trix
Hei Greta!
Hvilka monster du omgås. Når jeg leser din beretning så ser jeg for meg en hønsegård hvor det kommer en ørn flaksende og griper den nærmeste hønen den finner og flyr avgårde. Uff for en opplevelse!
Nei, Greta, du får pakke kofferten og komma hit, så kan vi busa i sofaen når fattern er ute.
Ellers synes fattern at jeg også er litt rund, så jeg er sulten hele tiden. Godt jeg treffer mange hundemennesker i skogen som har my godt i lommene sine:-)
Mange solidariske hilsener brorsan
Skal hilse så mye fra farsan (og meg også selvfølgelig)og ønske vår felles morsa god bedring, og si at hun må ta bedre vare på helsan.
Postat av: Carina
Ja du Greta! Det är allt bäst att du sköter dig på promenaderna med morsan. Du vet den här superkvinnan tackar aldrig nej till en promenad...
Trackback
